Precis kommit hem efter en natt i Kalix, det var mysigt även om mycket av tiden gick åt till att städa ur en lägenhet. Hann även köpa en jacka och en bok, kändes som om det skulle liva upp min tillvaro litegrann och det gör de också, så tack kära mamma!

Förövrigt så är jag på ganska pissigt humör, men det värsta är att jag inte vet om jag arg, sur, ledsen, sjuk eller om det är huvudet, foten eller hjärtat som gör ont. Och mitt allt ska jag klara av dig, finnas där och försöka orka stå rakt bredvid din sida, egentligen är det inte svårt, för jag vill verkligen inge annat men samtidigt så är det det svåraste jag någonsin gjort och det har nog med osäkerheten över vad som ska hända att göra. Jag hoppas innerligt att vi hittar en lösning, ett sätt som fungerar för oss båda, så som det är nu så kommer det bara gå i bitar.., väldigt snart.