Just a problem

Jag har ett problem.., som jag tror att jag delar med väldigt många.
Jag har svårt att nöja mig med det jag har, jag har svårt att tänka "Jag har det här och det här, vad sjukt lyckligt lottad jag är" istället tänker jag "Jag har inte det här och inte det här, jag har valt fel, varför har jag gjort si och inte så". Det här blir ju i längden ett problem, man blir rastlös och man blir less på att hela tiden leta fullständig lycka, för man hittar den aldrig, man känner i alla fall inte av den om man tänker som jag gör. Men innerst inne så vet jag att jag lever i lyckan, jag gör verkligen det, för det jag gör just nu har jag valt helt själv, jag åkte till Umeå men jag vände om och nu är jag hemma och jag ska vara hemma.., allt är ju så glasklart, ändå envisas jag med att tänka fel.

Jag kämpar varje dag med att tänka om, tänka rätt, inse att man inte alltid kan kräva mer, att man nångång måste vara nöjd med det man har.


Ronja säger:
ja, det var inte värt det lovisa, du mådde inte bra av den skolan och dom människorna.

Det är såna här ord som får mig att tänka rätt, jag behöver påminnas om det dåliga ibland, för jag är expert på att försköna saker och ting.